Vilken tur

Om man ska tro på gamla talesätt så skulle det kunna finnas någon slags procentuell chans att få tur i livet. Otur i spel, tur i kärlek eller tvärtom. Otur kommer i tre och tur eller otur drabbar den som har mer av det ena eller det andra.

Är det tur att solen lyser eller är det hela 85% tur att fröerna grodde eller är det kanske de mer exceptionella händelserna i livet som kallas tur? Det där med kärlek tillexempel. Eller pengar. Ibland kan det vara lättare att ”skylla” på både tur och otur istället för att prata om sitt eget misslyckande eller av blygsamhet inför den egna förmågan.

Hur som helst så kommer nog inte turen till oss utan någon slags motprestation i form av en handling. Det är svårt att hitta en tussilago om man inte ger sig ut i diket och smutsar ner skorna. I alla fall så här års.
Tur är inte heller lycka men kanske kan man ha turen att finna lyckan på den där stigen som skymtar bekom tistelsnåret. Det gäller bara att lägga märke till den.

Och det kanske är just det där… att se möjligheten när den uppenbarar sig som ger tur. Att följa sitt hjärta och sina instinkter. Att se det positiva och att våga hoppas. Våga ta steget i en annan riktning än längsmed den gamla invanda upptrampade vägen som man känner så väl.

Jag vet inte om det var herr Tur eller fru Öde som hälsade på hos mig en dag i mars… eller om det bara handlade om bra vägval, men hur det än var med det så har det vänt uppochner på min lilla värld i skogsbrynet. Och det är en härligt spännande känsla.