söndag 22 september 2013

Om att våga tro på sig själv


Jag är perfektionist. Andra säger det om mig lite skämtsamt och det kan ju faktiskt bli en del lustiga situationer ibland men jag bjuder gärna på mig själv och hur jag är. Perfektionism för mig handlar inte om att ha det superfint och städat, en perfekt trädgård eller väl strukna kläder, utan mer om att vara så förbaskat noggrann med allt man gör så att man aldrig kan lämna ifrån sig ett mindre bra jobb utan att känna sig som att man har misslyckats totalt.

Jag tror att det kan vara en anledning att jag gillar det här med trädgård och att skriva i en blogg. I trädgården är det ingen som klagar missnöjt över att ha blivit felplanterad och man får alltid nya chanser om något blev fel. Alla blommor är vackra även om man planterat helt uppåt väggarna vad gäller färgskalor och blomningstid. Och det går ju alltid att ändra, gräva upp och göra om. Närsomhelst.

Det positiva med att blogga är att man kan våga vara lite mer operfekt, bara vara som man är i sitt skrivande och sina funderingar och bilder. Jag har aldrig stött på någon kommentar om grammatiska fel i meningar, kass layout, egenpåhittade ord eller fula bilder… även om det säkert förekommer en hel del felaktigheter i mina inlägg. Jag har bara fått positiv feedback och glädje från alla härliga, inspirerande bloggvänner som tittar in här ibland, och det är jag väldigt tacksam för.

Att sprida positiva känslor är viktigt. Det behöver inte handla om att man aldrig ska kunna kritisera, men man kan kritisera på olika sätt. Man kan säga ”Det där gillar jag inte alls, det känns helt fel” eller så kan man säga ”Bra början! Jag har lite förslag till förändringar som kan göra det ännu bättre.” Som exempel. När man har ett kreativt jobb (som jag) kommer allt man producerar inifrån och det kanske är lättare att ta åt sig kritik negativt eftersom det blir så mycket mer personligt än om man slagit fel siffror på kassaapparaten. Det är lätt att tappa tron på sin egen förmåga då.

Jag har försökt att jobba mycket med det där… att våga tro på mig själv. Att våga ta chanser och lita på att jag kan. Mycket pepp och positivt från människor omkring mig har fått mig att ta stora kliv in på okänd mark och det känns både skrämmande och spännande. I praktiken har det inneburit att jag har startat ett eget företag inom grafisk formgivning, webbdesign och foto som jag tänkt prova på att driva på deltid. Jag har även gjort en fotografisk hemsida/portfolio för mina bilder. Med det tar jag väl steget från att vara ganska anonym till att våga säga, det här är jag. Och att tro på sig själv... DET är en bra start.




4 kommentarer:

  1. Man ska absolut våga tro på sig själv.

    Lycka till!

    SvaraRadera
  2. bra där liv. du tar underbara bilder och jag hejar på dig allt jag kan
    så himla spännande att ta det där klivet ut och prova
    stor kram från åsa

    SvaraRadera
  3. Heja dig! Så spännande :)
    Jag håller allt tummar och tår för att du får både roliga, kreativa och givande uppdrag!
    Skulle det mot förmodan inte funka kan du alltid ge dig på att designa ägg och sälja. Finfina!

    Kram Tamara

    SvaraRadera
  4. Jag är så imponerad över alla som vågar ta klivet, vet vad de vill och vågar försöka. Jag tror på dig och önskar dig all lycka.

    äggen var så fina, speciellt med din lilla målning...sen ärde säkert extra gods, för de är ju homememade

    kram kajsa

    SvaraRadera

Tack för att du lämnar en kommentar.
Eventuella frågor svarar jag på här eller på din blogg :-)
Ha en bra dag!