tisdag 4 februari 2014

Om man vore en katt...


Ibland är det där taket som man har försökt bygga över sin tillvaro inte lika regntätt som man trodde att det skulle bli. Då är det lätt att tappa fokus från sitt mål och tappa hoppet, i takt med vattendropparnas trummande mot golvet.

Den lilla svarta katten har inte våra mänskliga bekymmer. Han sticker ut nosen i vårvädret och konstaterar att det är för kallt för att gå ut. ”Kanske nästa vecka eller så”, tänker han nog och tassar tillbaks in i värmen för att fånga lite flugor och kanske sova en stund i kattpälsfåtöljen. Eller så kan man jama lite och bli serverad mat i en grön skål av sina människor.

Kattlivet verkar på ett sätt enklare… eller är det kanske många århundraden av uträknad, smart strategi som ligger bakom deras trygga liv som huskatt? I mitt eget liv har jag ofta gått kattens väg, styrd av känslor och intuition och det är nog en bra överlevnadstaktik när det handlar just om det.

Överlevnad.

Men livet innehåller så mycket mer än överlevnad när man ingår i ett samhälle med normer, regler och andra komplicerade saker som vårt mänskliga sinne har räknat ut. Att nå sina mål i livet kan ibland bli svårare än man tror när man snubblar fram bland rötter och stenar på den där stigen som såg så jämn och fin ut på håll. Det är frestande att ge upp då och byta riktning. Eller att gå hem igen, som katten.

Kanske är det det som livet handlar om. Att inte ge upp trots att världen kan vara förbannat krånglig ibland. Förr eller senare kommer nya idéer och man upptäcker andra vägar.

(Men strategisk livsprojektsplanering kanske jag borde ägna mig lite mer åt, istället för att leva för mycket i nuet. Fast nuet är ändå härligt för det mesta… )

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnar en kommentar.
Eventuella frågor svarar jag på här eller på din blogg :-)
Ha en bra dag!